Entreprenadrätt: Vänta aldrig med att reklamera ett fel – referat från dom

Hovrätten för Västra Sveriges dom den 10 februari 2023, mål nr T 6794-21 – Väsentligt fel i entreprenad

Garantitid och ansvarstid är två begrepp i entreprenadrätten som tar sikte på en entreprenörs skyldighet att avhjälpa fel som framträder vid olika tidpunkter i en entreprenad. I 5 kap. 5 § AB 04 samt ABT 06 anges att entreprenören ansvarar för fel som framträder under garantitiden. I 5 kap. 6 § AB 04 samt ABT 06 anges vidare att entreprenören ansvarar för väsentligt fel som framträder efter utgången av respektive garantitid enligt 4 kap. 7 § AB 04/ABT 06, om felet visas ha sin grund i entreprenörens vårdslöshet.

Under en entreprenads garantitid föreligger en presumtion att entreprenören är ansvarig för fel som framträder under denna tidsperiod. Med denna presumtion åligger det således entreprenören att visa att entreprenören inte ska vara ansvarig för ett påstått fel. Presumtionen föreligger emellertid inte efter garantitidens utgång, dvs under ansvarstiden. Under ansvarstiden åligger det istället beställaren att visa att entreprenören är ansvarig för det påstådda felet. Utöver att bevisa att ett fel föreligger krävs det att beställaren även visar att felet är väsentligt samt grundar sig i vårdslöshet av entreprenören. Beviskraven som ställs på beställaren i detta avseende är därmed tämligen höga.

Beställarens beviskrav för att fel föreligger har i behandlats i en dom från hovrätten för västra Sverige den 10 februari 2023 (mål nr T 6794-21). I domen gjorde beställaren gällande att en entreprenad var behäftad med fel. Det påstådda felet bestod av att kakelplattor i flera badrum inte hade haft tillräcklig vidhäftning i underliggande fästmassa. Beställaren reklamerade felet under ansvarstiden och behövde därmed bevisa att entreprenören var ansvarig för felet, att felet var väsentligt och att felet uppkommit p g a entreprenörens vårdslöshet. Beställaren gjorde bl.a. gällande att felet med kakelplattorna var väsentligt med anledning av att byggnaden i dess helhet förlorade en kärnegenskap, det påverkade byggnadens goda bestånd samt förkortade byggnadens livslängd.

I domskälen slog hovrätten fast att entreprenaden varit behäftad med fel, då det var visat att det fanns, i viss men okänd omfattning, kakelplattor i de omtvistade badrummen som saknade vidhäftning i den underliggande fästmassan. Huruvida felet var av väsentlig art konstaterade hovrätten följande. Felet kunde inte ses vara av väsentlig art utifrån felets omfattning eller framtida skaderisk. Domstolen ansåg att kostnaden för att avhjälpa felet även talade för att felet inte skulle bedömas som väsentligt. Vid en samlad bedömning utifrån felets omfattning, framtida skaderisk, kostnad för ett avhjälpande samt att avhjälpande inte skett ansåg hovrätten att felet i entreprenaden inte var av väsentlig art. Entreprenören ansågs därmed inte kunna åläggas ansvar för felet.

Sammantaget kan det konstateras att de beviskrav som åläggs beställaren vid påstått fel av entreprenören, som reklamerats under ansvarstiden, torde vara höga. Detta synsätt finner stöd i domen från hovrätten. En beställare bör, med domen i beaktande, således aldrig vänta med att reklamera ett fel, då tidpunkten för beställarens reklamation kan få betydelse för huruvida entreprenören ska anses vara ansvarig för felet eller inte. Avseende väsentlighets­bedömningen framgår det av domen att det är flera faktorer som är relevanta. För att få en mer förutsebar väsentlighetsbedömning kan parterna i en entreprenad med fördel välja att i kontraktet ange när ett fel ska anses vara väsentligt, exempelvis om kostnaderna för avhjälpande av ett fel överstiger ett visst belopp.